När medmänsklighet dog

Vissa dagar kan inget rubba mig ur balans, andra dagar krävs det ytterst lite.
Efter en tung dag med dubbla föreläsningar i straffrätt och processrätt står man inte speciellt stadigt på jorden och hjärnan har antagit formen av ett russin.
När man äntligen landat hemma och sitter på dass innan man äntligen ska få ta sig en efterlängtad powernap, är det självklart obligatoriskt att scrolla igenom facebook för att se vilka åsikter mina fantastiska vänner kan tänkas ha delat med sig av under dagen. Oftast en väldigt trevlig upplevelse.
Men just idag, av alla jävla dagar. Scrollar jag förbi ett inlägg. Ett filmklipp rättare sagt. Delad av icke namngiven person.
Jag stannade till så filmen började spelas upp.
På filmen ser jag en kvinna som sitter med sina vänninor och pysslar med något i knät, filmat genom en fönsterruta. Då ljudet inte var på hör jag inte vad som sägs.
Ser efter en stund att kvinnan räknar pengar, vad jag kan se är det mestadels 20-lappar. Hon har en bunt i handen och några sedlar i knät. med en ytterst grov beräkning kanske jag skulle gissa på 50 st. 
Hon upptäcker ganska snart att hon blir filmad och vinkar åt den som filmar att gå därifrån. Sedan är filmen slut.
Jag blir inte upprörd av denna film, eller jo lite. Jag blir upprörd över att en kvinna sitter inne på ett matställe och räknar 20-lappar, att 50st 20-lappar innebär ca1000 kronor. Att de är tre kvinnor och bara en av dem räknar pengar.

Men det jag blir absolut mest upprörd över. Så pass upprörd att det förmodligen förstört resten av min dag. Är att jag har människor på min facebook-vännerlista som blir förbannad över att denna kvinna sitter och räknar hela sin förmögenhet. Och har mage att uttrycka sin åsikt om hur fan folk kan tycka synd om dessa "bevisligen" förmögna människorna. Om hur oansvarigt Örnsköldsviks kommun handlar som tycker det är rimligt att erbjuda sådana förmögna människor gratis husrum i en byggnad som annars stått tom. De kan väl betala hyra som resten av oss, nu när de har så många 20-lappar.

Jag får ibland höra uttryck som: Ja men då kan du ju låta dom bo hemma hos dig om du nu älskar tiggare! Eller: Ja men det är inte vårat ansvar, deras hemländer måste ju ta hand om dom. Och framförallt favoriten: Jag har inte lust att se dessa "låtsashandikappade" människor varje gång jag ska åka och handla.

Jag blir arg, upprörd och kanske framförallt lite ledsen när jag hör sådant. Arg för den totala avsaknad av respekt mina medmänniskor visar inför andra. Upprörd över att ingen (inklusive jag själv) gör mer för att lösa problemet. Och ledsen för att medmänskligheten håller på att dö i Sverige.
Nej jag älskar inte att människor sitter och tigger utanför äffären när jag går ut med min välfyllda matkasse och jag får dåligt samvete då jag inte ger något för jag vet att jag behöver de slantarna då jag ska parkera på skolan dagen därpå.
Men det finns mycket jag inte tycker om. Jag har svårt för människor som tycker att alla hästar skall vara fria, ungdomar med byxorna i knävecken, andras ouppfostrade ungar på tåget, tanter som kör sakta, ja listan kan göras lång.
Men alla dessa människor har rätt att finnas till, argumentera för att hästar ska vara fria, köra sakta även fast jag har bråttom och gå på gatan/skolan/affären med byxorna i knävecken utan att jag kan göra något åt problemet.
Jag tycker till och med att det är helt okej att det föds barn som är sjuka, att mina släktingar blir gamla, att personer som hamnat lite snett i livet får hjälp av kriminalvården. Trots att det kostar pengar, skattepengar! Pengar som du, och jag, min bror och mina vänner tillsamans hjälper till att bekosta. Även om den människan inte själv kan bidra med en enda krona under sin livstid så tycker jag att det är okej!

Framförallt tycker jag inte om när personer i min närhet delar filmer på människor som räknar 20-lappar med motiveringen att vi blir lurade för de har minsan så de klarar sig!
Helt ärligt, när räknade du mer än 5st 20-lappar senast? 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0