Nattsudding igen!
sådär, nu har jag äntligen tagit mod till mig och faktiskt gjort något åt min egen blogg för en gångs skull...
Jag blev ganska nöjd med den även om blev lite "deppig", jag ser dock ett väldigt tydligt mönster genom dom bloggar som jag har "designat".
Länkar i tur och ordning dom jag har gjort.
Maria Söderstrom
Cattiz Stattin
Beatrice Andersson
ja också min då men här är ni ju redan:P
So Long Suckers!!
Jag blev ganska nöjd med den även om blev lite "deppig", jag ser dock ett väldigt tydligt mönster genom dom bloggar som jag har "designat".
Länkar i tur och ordning dom jag har gjort.
Maria Söderstrom
Cattiz Stattin
Beatrice Andersson
ja också min då men här är ni ju redan:P
So Long Suckers!!
Nattsudd.
Det är precis vad jag är! En riktig nattsudd. Om jag får välja helt själv är jag helst uppe på nätterna och sover på dagarna:P
Sen så är jag som mest kreativ på nätterna, blev btw nyss klar med Beas blogg! blev faktiskt riktigt nöjd och om hon inte vill ha den designen så tänker jag stjäla den:P hmm... iofs jag som har gjort den men ändå:P
Så nu är du skyldig mig ett ciggpaket eller nått:P
Bea´s Blogg
So Long Suckers
Sen så är jag som mest kreativ på nätterna, blev btw nyss klar med Beas blogg! blev faktiskt riktigt nöjd och om hon inte vill ha den designen så tänker jag stjäla den:P hmm... iofs jag som har gjort den men ändå:P
Så nu är du skyldig mig ett ciggpaket eller nått:P
Bea´s Blogg
So Long Suckers
Livet går vidare.
Ja nu är det en vecka sedan våran älskade Acrobat gick vidare.
Han lämnade efter sig ett enorm tomrum hos mig som jag inte vet hur jag ska fylla, om det nu är möjligt.
Det jag har kvar och värdesätter högt just nu är alla minnen han lämnade efter sig.
Jag minns alla promenader på stallbacken, hur han "föll i dvala" när han snuttade, hur kan kollade surt på en i hagen ifall man hade varit borta en vecka och skulle komma och hämta honom, glädjen när han bevisade för alla vad han egentligen kunde på klubbmästerskapen. Jag minns också alla gånger jag hade ont i magen innan jag skulle ut och köra honom, gångerna han kändes som en rund miljon i skogen men när han kom ut på banan funkade ingenting, alla gånger jag tänkte "Det här är sista chansen".
Jag gjorde så mycket orätt mot Acke att jag inte ens vill tänka på det, att han trots det litade på mig till 100% är värt mer än jag kan förklara med ord.
Jag har inte skrivit något i bloggen på hela veckan just för att jag inte vet vad jag ska skriva, jag vill skriva om allt Acke gav mig och berätta om alla minnen vi hade men jag känner att jag inte gör honom rättvisa genom att skriva ner det här, det går inte att förklara känslan när jag hade han vid min sida och hur mycket han verkligen betydde för mig. Jag vet och minns, det räcker för mig.
Men livet måste på något vis gå vidare, även om jag inte gråter varje gång jag tänker på honom så är saknaden enorm och det kommer den vara länge framöver. Jag måste gå vidare även om det är svårt, det jag har kvar är alla minnen och dom kommer aldrig försvinna.
Tack alla som finns där för mig nu.
Han lämnade efter sig ett enorm tomrum hos mig som jag inte vet hur jag ska fylla, om det nu är möjligt.
Det jag har kvar och värdesätter högt just nu är alla minnen han lämnade efter sig.
Jag minns alla promenader på stallbacken, hur han "föll i dvala" när han snuttade, hur kan kollade surt på en i hagen ifall man hade varit borta en vecka och skulle komma och hämta honom, glädjen när han bevisade för alla vad han egentligen kunde på klubbmästerskapen. Jag minns också alla gånger jag hade ont i magen innan jag skulle ut och köra honom, gångerna han kändes som en rund miljon i skogen men när han kom ut på banan funkade ingenting, alla gånger jag tänkte "Det här är sista chansen".
Jag gjorde så mycket orätt mot Acke att jag inte ens vill tänka på det, att han trots det litade på mig till 100% är värt mer än jag kan förklara med ord.
Jag har inte skrivit något i bloggen på hela veckan just för att jag inte vet vad jag ska skriva, jag vill skriva om allt Acke gav mig och berätta om alla minnen vi hade men jag känner att jag inte gör honom rättvisa genom att skriva ner det här, det går inte att förklara känslan när jag hade han vid min sida och hur mycket han verkligen betydde för mig. Jag vet och minns, det räcker för mig.
Men livet måste på något vis gå vidare, även om jag inte gråter varje gång jag tänker på honom så är saknaden enorm och det kommer den vara länge framöver. Jag måste gå vidare även om det är svårt, det jag har kvar är alla minnen och dom kommer aldrig försvinna.
Tack alla som finns där för mig nu.
My Partner In Crime!
Älskade vän, spring nu fri.
Alla som har träffat denna underbara ponny vet att han var något speciellt.
Han lämnade ingen oberörd.
Han var mitt liv.
ACROBAT
E: Lon - Fricka
2000 - 2009
Alltid älskad, aldrig glömd.
Ponnykräk!
Beas Header blev klar inatt! Hoppas du gillar den!
Nu ska jag åka upp till Johanna och jaga min fd Ponny som är på rymmen!!!
So Long Suckers
I'm out!
Ja nu får det fan vara nog. Jag har varit där, ställt upp och lyssnat i 5 dagar i sträck. Nu är det upp till dig. Det är ditt liv du gör som du vill. Du vet så väl själv precis vad det är för en människa, och Nej sådana människor ändrar sig inte. Självklart så kommer jag stå där och stötta nästa gång det går åt helvette och alla andra gånger efter det, jag är din vän, det är sånt man har vänner till. Men säg för fan inte att jag inte varnade dig! Ja jag är sur, det hade nog du också varit. Det är inte så att jag inte unnar dig att "må bra" för egentligen är det BARA det jag vill. Som sagt, jag kan inte göra mer nu är det upp till dig.
Det har varit en tankarnas dag idag. Jag har tänk mycket på mig själv och hur jag mår egentligen.
Jag har kommit till insikten att jag mår dåligt, åt helvette dåligt. Jag går runt i en dimma då jag inte kan tänka klart om någonting, jag kan inte hålla reda på något eftersom min hjärna försöker hålla ihop allt annat. Jag funderar mycket på mig själv och varför jag inte mår bra men jag kommer aldrig fram till någonting. Jag har bara massa påbörjade funderingar som jag aldrig funderar klart på, det är som att något försvar inne i mig säger stopp så fort jag börjar komma ut på lite djupt vatten.
Jag är hysteriskt rädd för att stjälpa över min skit på alla andra, jag vill bara inte, jag vill inte bli en börda för mina nära och kära.
Sen så blir jag ARG på mig själv bara för att jag inte mår so jag önskar. Jag tycker helt seriöst att jag inte har en enda jävla anledning att inte må som en gud! Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en jättefin häst, snälla föräldrar och underbara vänner. Vafan har jag att klaga på?! INGENTING! Gah jag blir cp!
Nån som känner någon bra psykolog?
Nej nu är det bäst att jag berättar något kul innan jag deppar ner er också. Peggibajs ska kvala på Lördag! Jag är faktiskt taggad även om jag fick lite panik när jag insåg att det bara var en vecka kvar, jag var helt säker på att det var ännu nästa helg så jag skulle hinna köra ett till snabbjobb med henne innan kvalet bara för att känna på hon ordentligt. Enda chansen jag har att testa henne litegrann innan är ju på tisdag då, blir nog en lugn motionstur då och så svänger jag in på banan och gasar i 500 meter för att se så att hon faktiskt håller ihop traven i 20-tempo. Fan nu blir jag nervös!! Men kul ska det blir iaf!
Praktik i morgon, ska försöka köra så många jag kan så jag får rensa mitt huvud lite. Fan vad skönt att sitta bakom nordisar hela dagen! *Mys*
So Long Suckers!
Det har varit en tankarnas dag idag. Jag har tänk mycket på mig själv och hur jag mår egentligen.
Jag har kommit till insikten att jag mår dåligt, åt helvette dåligt. Jag går runt i en dimma då jag inte kan tänka klart om någonting, jag kan inte hålla reda på något eftersom min hjärna försöker hålla ihop allt annat. Jag funderar mycket på mig själv och varför jag inte mår bra men jag kommer aldrig fram till någonting. Jag har bara massa påbörjade funderingar som jag aldrig funderar klart på, det är som att något försvar inne i mig säger stopp så fort jag börjar komma ut på lite djupt vatten.
Jag är hysteriskt rädd för att stjälpa över min skit på alla andra, jag vill bara inte, jag vill inte bli en börda för mina nära och kära.
Sen så blir jag ARG på mig själv bara för att jag inte mår so jag önskar. Jag tycker helt seriöst att jag inte har en enda jävla anledning att inte må som en gud! Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en jättefin häst, snälla föräldrar och underbara vänner. Vafan har jag att klaga på?! INGENTING! Gah jag blir cp!
Nån som känner någon bra psykolog?
Nej nu är det bäst att jag berättar något kul innan jag deppar ner er också. Peggibajs ska kvala på Lördag! Jag är faktiskt taggad även om jag fick lite panik när jag insåg att det bara var en vecka kvar, jag var helt säker på att det var ännu nästa helg så jag skulle hinna köra ett till snabbjobb med henne innan kvalet bara för att känna på hon ordentligt. Enda chansen jag har att testa henne litegrann innan är ju på tisdag då, blir nog en lugn motionstur då och så svänger jag in på banan och gasar i 500 meter för att se så att hon faktiskt håller ihop traven i 20-tempo. Fan nu blir jag nervös!! Men kul ska det blir iaf!
Praktik i morgon, ska försöka köra så många jag kan så jag får rensa mitt huvud lite. Fan vad skönt att sitta bakom nordisar hela dagen! *Mys*
So Long Suckers!
Power Girl LG
E: Silver Pine - Kulla Girl
Född: 2002
Man blir inte finare än såhär!
Min pärla
E: Silver Pine - Kulla Girl
Född: 2002
Man blir inte finare än såhär!
Min pärla
© Anna Brandell
Travgalan 2008
Det blev en hyfsat lyckad kväll, för mig iaf. Jag hade roligare än på länge måste jag säga!!
Styrdans is the shit! Baha något kul när man inte har någon aning om vad man håller på med:P
Kul som fan iaf! Tack för en superkväll brudar + jonte och oskar!
Styrdans is the shit! Baha något kul när man inte har någon aning om vad man håller på med:P
Kul som fan iaf! Tack för en superkväll brudar + jonte och oskar!
Nu jävlar!
Så, nu är jag sminkad och klar till galan! Det blev skitsnyggt och det var faktiskt värt att betala 300 kr för det!
Nu ska jag bara städa lite här hemma och fixa håret sen är jag fit for fight!
Laddad till tusen och jag hoppas att vi får en toppenkväll!!!
Nu ska jag bara städa lite här hemma och fixa håret sen är jag fit for fight!
Laddad till tusen och jag hoppas att vi får en toppenkväll!!!
Panik!
Vaknade med ett ryck i morse av att Cattiz stod brevid soffan och skrek på mig:P Fan att hon vet vars reservnyckeln ligger.
Hade suttit uppe till klockan var närmare halv 4 i morse och tittat på Rainman och Brokeback Mountain Grinade mig igenom typ halva sistnämnda filmen.
Båda var iaf grymmt bra och jag förstår inte varför jag inte kollat på dem tidigare. Man får som bara lov att göra en värderingcheck på sig själv ibland.
Nej nu ska jag ha nån jävla bildlektion. Kul? NOT!
So Long Suckers
Baka baka liten kaka
Ja tro det eller ej så har JAG bakat idag, en björnakaka. Dock gick det inte sådär superbra då det visade sig att formen var typ glapp så smeten rann ur:P Den blev iaf totalt missbildad. Men god ändå :P
So Long Suckers
So Long Suckers
Diskutera - Hell Yeah!
Jag är en jävel på att diskutera för det mesta, speciellt om jag får skriva i diverse forum. Dock ger jag mig aldrig (läs inte så ofta) in i diskussioner där jag inte vet vad jag pratar om. Men känner jag att jag har rätt vilket är ganska ofta även fast jag inte har det alla gånger så tror jag att jag kan diskutera mig in i döden ifall det vill sig illa. Både en bra och dålig egenskap faktiskt. Lite illa när man sitter där på pottkanten och inser att man inte har någon aning om vad man pratar om länge.
Men nu tänkte jag hoppa in lite i bloggdiskutionen som Cattiz och Johanna har angående ensamhet. Om man nu kan kalla det en diskussion?! Det är nog mer en vädring av känslor.
Helt ärligt så känner jag mig långt ifrån ensam nu. Jag har dom bästa vännerna i hela världen och det klarar jag mig gott på. Men trots allt vem saknar inte någon som håller om en om kvällarna? Det finns nog ingen som kan säga att dom inte vill ha det, då med rätt person förstås.
Men jag tycker inte det är rättvist att säga att man blir ensam utan det. Visst om man har varit gift i 50 år och det tar slut, då kan jag köpa att man känner sig ensam men så länge man har vännerna kvar så blir man aldrig det.
Om man känner sig ensam trots vänner så har man kanske inte lika bra vänner som man egentligen trodde :S
Nej tröttheten släppte en bomb nu så tänkte lyssna klart på "Pojken som kallades Det", har den som ljudbok och lyssnar på den om kvällarna. Fråga mig inte hur jag lyckas somna till en sådan vedervärdig bok. Skumt.
Hovslageri i möra. Vette fan hur det ska gå med tanke på att jag inte enns kan kliva upp från en stol som en normal 18åring, liknar mer en 81åring. Gah Gah!! Sen så måste jag dra tummen ur stjärten och ringa sjukgymnasten om handen. Med lite röta kanske denne kan fixa ryggen med :D
Peggan kändes för övrigt som en dröm när jag körde intervaller i backen! Uscha. Men jag tror att jag ändå väntar med att anmäla till kval än på några veckor så vi får bygga upp lite självförtroende igen. Det är dock lite frustrerande när jag vet att det inte är en jävla sopa som jag sitter och kör. Nej jag kanske ska skita i det här med tävling och bara sitta och mysa runt i skogen och veta om att ifall jag startar så kör jag om allihopa!
Har för övrigt varit på Bio med Maria och Jonte å sett Valkyra. Den dög en ingen måste ses film direkt. Den är nog inte så kul att se om man inte har så bra koll på andra världskrigen och sådant.
So Long Suckers!
Men nu tänkte jag hoppa in lite i bloggdiskutionen som Cattiz och Johanna har angående ensamhet. Om man nu kan kalla det en diskussion?! Det är nog mer en vädring av känslor.
Helt ärligt så känner jag mig långt ifrån ensam nu. Jag har dom bästa vännerna i hela världen och det klarar jag mig gott på. Men trots allt vem saknar inte någon som håller om en om kvällarna? Det finns nog ingen som kan säga att dom inte vill ha det, då med rätt person förstås.
Men jag tycker inte det är rättvist att säga att man blir ensam utan det. Visst om man har varit gift i 50 år och det tar slut, då kan jag köpa att man känner sig ensam men så länge man har vännerna kvar så blir man aldrig det.
Om man känner sig ensam trots vänner så har man kanske inte lika bra vänner som man egentligen trodde :S
Nej tröttheten släppte en bomb nu så tänkte lyssna klart på "Pojken som kallades Det", har den som ljudbok och lyssnar på den om kvällarna. Fråga mig inte hur jag lyckas somna till en sådan vedervärdig bok. Skumt.
Hovslageri i möra. Vette fan hur det ska gå med tanke på att jag inte enns kan kliva upp från en stol som en normal 18åring, liknar mer en 81åring. Gah Gah!! Sen så måste jag dra tummen ur stjärten och ringa sjukgymnasten om handen. Med lite röta kanske denne kan fixa ryggen med :D
Peggan kändes för övrigt som en dröm när jag körde intervaller i backen! Uscha. Men jag tror att jag ändå väntar med att anmäla till kval än på några veckor så vi får bygga upp lite självförtroende igen. Det är dock lite frustrerande när jag vet att det inte är en jävla sopa som jag sitter och kör. Nej jag kanske ska skita i det här med tävling och bara sitta och mysa runt i skogen och veta om att ifall jag startar så kör jag om allihopa!
Har för övrigt varit på Bio med Maria och Jonte å sett Valkyra. Den dög en ingen måste ses film direkt. Den är nog inte så kul att se om man inte har så bra koll på andra världskrigen och sådant.
So Long Suckers!
