Ibland går allt åt helvette, och då bara är det så.

Jag tror att jag kanske håller på att dö.... Eller så har jag fått en förkylning... Antingen eller och jag är rädd att jag kommer bli varse.
Jag har iaf ont i nacken så jag är rädd att huvudet kommer ramla av, ont i huvudet så jag är rädd att hjärnan är på väg ut genom öron, näsa ögon och andra öppningar på huvudet. Det rinner klegg ur min näsa som möjligtvis kan vara vätskan som egentligen skall omge hjärnan... Min röst är helt förvriden som ett resultat av onda andar som försöker ta över min själ...
Eller så.... är jag förkyld.

Hur som hellst tycker jag fruktansvärt synd om mig själv. Jag tycker inte om att vara sjuk. Det är obehagligt, gör ont och är allmänt obekvämt... Varför skall man drabbas av liknande påfund? Jag som är guds bästa barn här på jorden, hur kan han vilja mig något sådat?

Jag, min Mor och Egon var på roadtripp i fredags. Till det ack så vackra och närbelägna Östersund. Tanken var att Egon skulle varit med och tävlat men så blev ju inte riktigt fallet, eller ja, han var ju med från start:P
Efter en resa på 25mil och en del bärande av prylar samt påselning av hästen blev det värmning inför loppet. Han såg hemskt fin ut i bakvarv och efter ett par varv vände Ove A Lindqvist upp i rätvarv..... KATASTROF! Hästskrället såg ut som han var av på mitten med minst ett bakben uppbundet på ryggen.
När jag sedan mötte Ove efter värmningen frågade jag honom lite skämtsamt om det "bara va att slå ihäl?" till svar fick jag.... "-Mjoo, det verkar ju inte bättre". Inget skratt, flin eller annan indikation på att han skämtade.
Fitta tänkte jag... men det är väl bara att stryka och åka hem.. kanske lämna hästen bland renarna på vägen hem..
Efter att Ove hade funderat en stund kom han fram till att vi nog borde ta av honom alla skorna och boots(dessa skor som vi nu hållit på och bråkat med i två veckors tid för att komma fram till den ultimata balansen!). Uppgiven och förtvivlad frågade jag Ove om vi skulle slänga på han ett helstängt också. Till svar fick jag "-aa fan det gör vi, det kan ju inte bli sämre"
Sagt och gjort selade vi ut hästen till loppet med överenskommelsen att Ove skulle köra ut efter provstarten om han fortfarande kändes lika dålig.
Helt plötsligt har min kära lugna lilla nordsvensk förvandlats till någon form av bulldooozer snudd på utan broms och Ove fick som tur var rygg på Jan norberg ut till banan.
Då dessa två stjärnkuskar för ovanlighetens skull var sena till defileringen gjorde dom en provstart på en gång... Egon såg ut som om han inte kunde sätta ett ben rätt och galloperade strax före mål i provstarten. Stackars Ove fick inte stopp på vraket förren någon gång efter kurvan. Dock såg han rätt hyfsad ut efter galoppen.
Utan en enda liten förhoppning på att hästen ens skulle sätta ett ben i trav från start var jag inte ens det minsta nervös. Så länge alla överlevde var jag nöjd.
Men tror ni inte på fan att hästen på något konstigt sätt går iväg från start och travar, och travar, och travar,kanske inte så graciöst men det var trav.... efter ett varv låg han 6a. Vafan?! dock blev Herr Egon Nog lite trött av att inte få någon ordning på benen så när Ove 500m från mål la på honom spöt galopperade han självklart. Dyngsist i mål grattade jag Ove till en snygg körning när dom kom till stallet..
"skönt" tänkte jag, nu är det äntligen över.
Vi selade av hästen och det var faktiskt lite roligt att se Egon trött för en gångs skull. Fem minuter senare var det enda han tänkte på gräs, så han har ju hyfsad återhämtning iaf.
Jag tänkte att vi går väl och hämtar listorna för att se vad dom vann på för tid och för att se om han fick en tid eller om dom tagit fram kalendern.
Tittar på listan och ser H.E.C.Qvadrigel 1.37,0* Vafan... han gick ju rekord det lilla kräket...
Som sagt... en totalt jätteknasig dag... allt var ju bajs... men blev lite mindre bajs... och sen blev det ju inte så jävla illa till slut ändå.


Så nu har vi varit till veterinären igår som inte hittade något fel på benen iaf, fick en kur fenylbutazon med oss hem och Monica var och tittade på honom idag och lösgjorde lite låsningar i ryggen så vi hoppas att det var där problemen sitter...

Nej nu ska jag fortsätta snyta ut min hjärna och försöka sova!


Soo Long Suckers!!

Plz don't put your shit in my mouth.

Det är något spciellt med gamla tangentbord, alltså sådana där tangenterna sticker upp 1,5cm och man faktiskt måste trycka på dem för att det ska komma fram en bokstav på datorskärmen. Det är sådant som får min kreativitet att flöda!
*
Jag satt ute och körde Egon häromdagen och kom fram till en väldigt djup tanke. "andvänd din häst som ditt facit" är en mening som jag numer bygger en stor del av min hästhållning kring (tror att en viss Victoria kan vara skyldig till detta). Men jag tog den meningen ett steg längre än till min hästhållning, om man tänker sig att man använder alla sina djur samt sina medmänniskor som sitt facit här i livet och utgår ifrån att det dom gör i stor utsträckning är en reaktion på dig själv och ditt beteende blir din egen självbild kanske inte lika brilliant som den var innan. 
Det är lätt att säga att "jag är som jag är och duger det inte kan ni dra åt helvette". Det är väldigt mycket svårare att säga "ni är som ni är som en respons på att jag är som jag är", om jag börjar med att förändra mig själv får jag förmodligen en annan reaktion och ett annat bemötande av både människor och djur.
Detta handlar inte om att förändra sig själv till oigenkännerlighet men att kanske ändra på de där små sakerna man gör utan att egentligen tänka på det.
Det är helt klart svårare än man tror.
*
Egon! hur duktig har han inte varit nu på slutet? Först två provlopp långt över förväntan, sen ett kval på brillianta tiden 36,5! Sedan startar han med en matte som knappt kan sela eftersom händerna skakar så dom håller på att lossna och knaprar åt sig sista pengen trots två galopper! 
Det är ju faktiskt så att jag tror att jag har rätat lite på ryggen med dessa framgångar då det inte är bara en som sagt att "varför köper du inte en häst som inte har en massa problem?"
Jag kan ju iofs säga att jag så sent som i förrgår bjöd ut han till grannstallet för en hundring efter vi varit ute och provat bakvända aluminiumskor vilket fungerade lika bra som bambi på hal is!
Men varför kan inte den naggande känslan i bakhuvudet bara hålla käften någon gång, ni vet den som säger: Haha, det kommer aldrig hålla i sig. Nästa start kommer gaffelbandet eller något gå av!
Usch, jag kanske ska börja med hamsteruppfödning ändå? för att spara mina stackars nerver.
*
När går gränsen till att man bli Crazy Cat Lady? Jag blev ju med min andra katt häromveckan och livet har inte varit sig likt sedan dess.
En liten varning till samhället: KÖP ALDRIG KATT FRÅN BOLLSTABRUK! Detta är jag och Johanna vittnen till.
Den lilla Katten ser inte mycket ut för världen men hon klättrar på gardinerstänger, ramlar ner, bor i chipspåsar, transformerar hallmattor till garnnystan, får gammkatten att fastna i gardinen så han inte kommer loss, fastnar i skorna medans man går, äter mina redan halvdöda blommor och är fast besluten att ta sig in genom alla stängda dörrar i lägenheten!
Det är ju en himla tur för henne att hon är så rackarns söt. Jag lever på hoppet att det går över med åldern!
*
Det kom fram en bekant till mig för några dagar sedan och sade:
-Fan Anna, din bil är förjävla ful!
Då svarade jag nog det klokaste som kommit ur min mun på väldigt länge:
-Ja jag vet att den är ful! Men någonting måste ju alltid vara fult för att det snygga ska bli snyggt. Annars kunde ju allt som var snyggt lika gärna vara fult!
Sen är det faktiskt så att jag älskar den ändå!
*
Soo Long Suckers

RSS 2.0