Ibland går allt åt helvette, och då bara är det så.
Jag tror att jag kanske håller på att dö.... Eller så har jag fått en förkylning... Antingen eller och jag är rädd att jag kommer bli varse.
Jag har iaf ont i nacken så jag är rädd att huvudet kommer ramla av, ont i huvudet så jag är rädd att hjärnan är på väg ut genom öron, näsa ögon och andra öppningar på huvudet. Det rinner klegg ur min näsa som möjligtvis kan vara vätskan som egentligen skall omge hjärnan... Min röst är helt förvriden som ett resultat av onda andar som försöker ta över min själ...
Eller så.... är jag förkyld.
Hur som hellst tycker jag fruktansvärt synd om mig själv. Jag tycker inte om att vara sjuk. Det är obehagligt, gör ont och är allmänt obekvämt... Varför skall man drabbas av liknande påfund? Jag som är guds bästa barn här på jorden, hur kan han vilja mig något sådat?
Jag, min Mor och Egon var på roadtripp i fredags. Till det ack så vackra och närbelägna Östersund. Tanken var att Egon skulle varit med och tävlat men så blev ju inte riktigt fallet, eller ja, han var ju med från start:P
Efter en resa på 25mil och en del bärande av prylar samt påselning av hästen blev det värmning inför loppet. Han såg hemskt fin ut i bakvarv och efter ett par varv vände Ove A Lindqvist upp i rätvarv..... KATASTROF! Hästskrället såg ut som han var av på mitten med minst ett bakben uppbundet på ryggen.
När jag sedan mötte Ove efter värmningen frågade jag honom lite skämtsamt om det "bara va att slå ihäl?" till svar fick jag.... "-Mjoo, det verkar ju inte bättre". Inget skratt, flin eller annan indikation på att han skämtade.
Fitta tänkte jag... men det är väl bara att stryka och åka hem.. kanske lämna hästen bland renarna på vägen hem..
Efter att Ove hade funderat en stund kom han fram till att vi nog borde ta av honom alla skorna och boots(dessa skor som vi nu hållit på och bråkat med i två veckors tid för att komma fram till den ultimata balansen!). Uppgiven och förtvivlad frågade jag Ove om vi skulle slänga på han ett helstängt också. Till svar fick jag "-aa fan det gör vi, det kan ju inte bli sämre"
Sagt och gjort selade vi ut hästen till loppet med överenskommelsen att Ove skulle köra ut efter provstarten om han fortfarande kändes lika dålig.
Helt plötsligt har min kära lugna lilla nordsvensk förvandlats till någon form av bulldooozer snudd på utan broms och Ove fick som tur var rygg på Jan norberg ut till banan.
Då dessa två stjärnkuskar för ovanlighetens skull var sena till defileringen gjorde dom en provstart på en gång... Egon såg ut som om han inte kunde sätta ett ben rätt och galloperade strax före mål i provstarten. Stackars Ove fick inte stopp på vraket förren någon gång efter kurvan. Dock såg han rätt hyfsad ut efter galoppen.
Utan en enda liten förhoppning på att hästen ens skulle sätta ett ben i trav från start var jag inte ens det minsta nervös. Så länge alla överlevde var jag nöjd.
Men tror ni inte på fan att hästen på något konstigt sätt går iväg från start och travar, och travar, och travar,kanske inte så graciöst men det var trav.... efter ett varv låg han 6a. Vafan?! dock blev Herr Egon Nog lite trött av att inte få någon ordning på benen så när Ove 500m från mål la på honom spöt galopperade han självklart. Dyngsist i mål grattade jag Ove till en snygg körning när dom kom till stallet..
"skönt" tänkte jag, nu är det äntligen över.
Vi selade av hästen och det var faktiskt lite roligt att se Egon trött för en gångs skull. Fem minuter senare var det enda han tänkte på gräs, så han har ju hyfsad återhämtning iaf.
Jag tänkte att vi går väl och hämtar listorna för att se vad dom vann på för tid och för att se om han fick en tid eller om dom tagit fram kalendern.
Tittar på listan och ser H.E.C.Qvadrigel 1.37,0* Vafan... han gick ju rekord det lilla kräket...
Som sagt... en totalt jätteknasig dag... allt var ju bajs... men blev lite mindre bajs... och sen blev det ju inte så jävla illa till slut ändå.
Så nu har vi varit till veterinären igår som inte hittade något fel på benen iaf, fick en kur fenylbutazon med oss hem och Monica var och tittade på honom idag och lösgjorde lite låsningar i ryggen så vi hoppas att det var där problemen sitter...
Nej nu ska jag fortsätta snyta ut min hjärna och försöka sova!
Soo Long Suckers!!
Jag har iaf ont i nacken så jag är rädd att huvudet kommer ramla av, ont i huvudet så jag är rädd att hjärnan är på väg ut genom öron, näsa ögon och andra öppningar på huvudet. Det rinner klegg ur min näsa som möjligtvis kan vara vätskan som egentligen skall omge hjärnan... Min röst är helt förvriden som ett resultat av onda andar som försöker ta över min själ...
Eller så.... är jag förkyld.
Hur som hellst tycker jag fruktansvärt synd om mig själv. Jag tycker inte om att vara sjuk. Det är obehagligt, gör ont och är allmänt obekvämt... Varför skall man drabbas av liknande påfund? Jag som är guds bästa barn här på jorden, hur kan han vilja mig något sådat?
Jag, min Mor och Egon var på roadtripp i fredags. Till det ack så vackra och närbelägna Östersund. Tanken var att Egon skulle varit med och tävlat men så blev ju inte riktigt fallet, eller ja, han var ju med från start:P
Efter en resa på 25mil och en del bärande av prylar samt påselning av hästen blev det värmning inför loppet. Han såg hemskt fin ut i bakvarv och efter ett par varv vände Ove A Lindqvist upp i rätvarv..... KATASTROF! Hästskrället såg ut som han var av på mitten med minst ett bakben uppbundet på ryggen.
När jag sedan mötte Ove efter värmningen frågade jag honom lite skämtsamt om det "bara va att slå ihäl?" till svar fick jag.... "-Mjoo, det verkar ju inte bättre". Inget skratt, flin eller annan indikation på att han skämtade.
Fitta tänkte jag... men det är väl bara att stryka och åka hem.. kanske lämna hästen bland renarna på vägen hem..
Efter att Ove hade funderat en stund kom han fram till att vi nog borde ta av honom alla skorna och boots(dessa skor som vi nu hållit på och bråkat med i två veckors tid för att komma fram till den ultimata balansen!). Uppgiven och förtvivlad frågade jag Ove om vi skulle slänga på han ett helstängt också. Till svar fick jag "-aa fan det gör vi, det kan ju inte bli sämre"
Sagt och gjort selade vi ut hästen till loppet med överenskommelsen att Ove skulle köra ut efter provstarten om han fortfarande kändes lika dålig.
Helt plötsligt har min kära lugna lilla nordsvensk förvandlats till någon form av bulldooozer snudd på utan broms och Ove fick som tur var rygg på Jan norberg ut till banan.
Då dessa två stjärnkuskar för ovanlighetens skull var sena till defileringen gjorde dom en provstart på en gång... Egon såg ut som om han inte kunde sätta ett ben rätt och galloperade strax före mål i provstarten. Stackars Ove fick inte stopp på vraket förren någon gång efter kurvan. Dock såg han rätt hyfsad ut efter galoppen.
Utan en enda liten förhoppning på att hästen ens skulle sätta ett ben i trav från start var jag inte ens det minsta nervös. Så länge alla överlevde var jag nöjd.
Men tror ni inte på fan att hästen på något konstigt sätt går iväg från start och travar, och travar, och travar,kanske inte så graciöst men det var trav.... efter ett varv låg han 6a. Vafan?! dock blev Herr Egon Nog lite trött av att inte få någon ordning på benen så när Ove 500m från mål la på honom spöt galopperade han självklart. Dyngsist i mål grattade jag Ove till en snygg körning när dom kom till stallet..
"skönt" tänkte jag, nu är det äntligen över.
Vi selade av hästen och det var faktiskt lite roligt att se Egon trött för en gångs skull. Fem minuter senare var det enda han tänkte på gräs, så han har ju hyfsad återhämtning iaf.
Jag tänkte att vi går väl och hämtar listorna för att se vad dom vann på för tid och för att se om han fick en tid eller om dom tagit fram kalendern.
Tittar på listan och ser H.E.C.Qvadrigel 1.37,0* Vafan... han gick ju rekord det lilla kräket...
Som sagt... en totalt jätteknasig dag... allt var ju bajs... men blev lite mindre bajs... och sen blev det ju inte så jävla illa till slut ändå.
Så nu har vi varit till veterinären igår som inte hittade något fel på benen iaf, fick en kur fenylbutazon med oss hem och Monica var och tittade på honom idag och lösgjorde lite låsningar i ryggen så vi hoppas att det var där problemen sitter...
Nej nu ska jag fortsätta snyta ut min hjärna och försöka sova!
Soo Long Suckers!!
Kommentarer
Trackback
