Numb
Jag satt precis och gjorde om min "personliga sida" på Ifokus.se och insåg att hälften av hästarna som jag presenterat där är döda, Peggan fanns inte ens med.
År 2009 gick tre hästar vidare som alla någon gång legat mig varmt om hjärtat. Först Acke, sedan Vickan och sist Peggan. Alla under samma år. Hur lyckades jag som människa ta mig igenom det? Jag har faktiskt ingen aning. Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att jag tog mig igenom det.
Jag vet med mig att mitt sätt att hantera kriser i mitt liv är att helt enkelt stänga ner, alla känslor går på sparlåga och det som egentligen borde yttra sig som panik blir istället en lätt oro. Känslor som borde vara förtvivlan blir istället nedstämdhet. Känslor som sorg blir istället en saknad.
Jag vet om det, men gör inget åt det. Väntar på den dagen då allt kommer samtidigt, för trots att dessa känslor ibland blir för mycket släpps de bara ut i små portioner. Den dagen då allt kommer hoppas jag att någon finns där för att hålla mig på benen.
Soo Long Suckers!
©Anna Brandell
oroa dig inte, vi finns alltid här och håller upp dig! Jag är sugen på freeedag! du kan väl slå mig en pling?
vickan? När gick hon bort?
