Anna Brandell

Nu är det avklarat! En hel motionstur med N'egon! Jag höll på att dö! Trots att vi tog det väldigt lugnt och skrittade ganska ofta så rann svetten som en syndaflod trots -20 grader! Jag kände mig som en otränad säck potatis och när vi hade ridit halva turen började mina ben att leva ett helt eget liv!
Det är ju en jävla tur att Egon är en sådan pärla att rida för hade han hoppat till eller hittat på minsta bus så hade jag helt enkelt inte haft några krafter kvar till att över huvud taget hålla mig kvar! Stackars Frida som körde Svarten frös och jag svettades nästan ihäl. Det var ju en jävla tur att det inte var sommar för då hade jag nog dött efter halva vägen! Seriöst alltså!
Väl inne i stallet kom nästa problem då jag mot alla odds faktiskt överlevde hela ridturen. Hur fan skulle jag kunna stå på benen? De var ju faktiskt inte stelare än överkokta spagettisar! Åter igen räddade Egon skinnet på mig då jag fick lov att stödja mig emot honom tills benen bar någorlunda så jag faktiskt kunde stå på dom! Jag blev dock lite besviken då jag insåg att han knappt var svettig under sadeln! Gosh, hur ska jag lyckas träna den här hästen ordentligt? Jag får nog hitta ett ställe med snö upp till magen på han, då borde det ju bli jobbigare för han än för mig va? :P Nej skämt åsido får jag väl köra han tills dess att jag har tränat upp mig någorlunda iaf.. För trots vetskapen om kommande smärtor så gav det faktiskt mersmak! Han är en riktig stjärna!

Sovis i morgon! Det ska bli så himla skönt! Enda måstet på hela dagen är egentligen att åka ut och fotografera Johanna och Jäger på ridskolan vid 11, det käns ju som att man kanske överlever det. Om inte morsan måste installera en elhiss för att få mig ur sängen bara!
Jag tror att jag ska ha min nya favoritoutfit på mig, dom på ridskolan blir så imponerade av oss travfolk och våran känsla för ridmode!
Eftersom mina stallstövlar har ett stort hål på sidan av foten så blir jag ju blöt så fort jag sätter ner en fot i snön, lösningen på det problemet var ganska självklart för mig! Då tar man på sig ridskorna och shortschapsen (stavning?!) utanpå diverse andra byxor. Mjukisbyxor, arbetsbyxor och allt annat man kan tänkas ha på sig för dagen. Det resulterar i att jag ser ut som någon som har jättestora byxor och dragit upp sockarna som denne har utanpå byxorna till knäna. Plus då att byxorna "fluffar" upp sig ännu mera eftersom schapsen typ trycker upp dom! Jättesnyggt tycker jag!
Tror dock kanske inte att Johanna uppskattar att hon måste beblanda sig med sådana "tattare" i närheten av ridskolan :P
Det ska iaf oberoende på vilken outfit jag väljer bli väldigt roligt att åka på ridskolan och se massa barn ramla av! Snacka om söndagsnöje!

Jag och Egon har lite komunikationsbekymmer ibland när han ska gå in från hagen, han är ju jättebästis med alla hästar som vi går förbi. Synd nog så är inte alla andra lika bästis med homon. Men eftersom han är stor och stark och jag inte på långa vägar är lika stor och stark som honom är det han som bestämmer vilka hästar vi ska gå och prata med. Favoriterna är Bosses lillmära som det är tänkt att han ska gå ilag med sedan och så självklart Svarten, hingsten i vårat stall. Lillfröken är väldigt intresserad men tycker nog att han är lite framfusig som bara går och snusar på henne när hon står där i sin hage och undrar nog vad det är för konstig människa som står och drar i hans snöre! För tro mig jag drar och drar och drar allt jag kan men han verkar inte riktigt märka att jag finns. Svarten brukar lösa problemet själv genom att bli mäkta förbannad, problemet med det är att Egon blir rädd och nästan springer förbi = jag får också lov att springa förbi vare sig jag vill eller inte, eller ja rättare sagt åka på fötterna efter! Men vad vore en vardag utan lite spänning?

Nej nu blev jag så kissnödig att jag måste sluta skriva!

So Long Suckers!!