Anna Brandell

Nu har jag sagt hejdå till en underbar vän. Med vetskapen om att vi aldrig kommer träffas igen.
Nu finns det bara minnen kvar.
Nu finns det ingen återvändo, det kommer aldrig bli sig likt igen.


Power Girl LG
29/5-02 - 17/11-09
e: Silver Pine - Kulla Girl




spring nu fri

Nej fy fan, nu är jag uppriktigt sagt ordentligt jävla upprörd. Snokade runt på folks bloggar och det var ett jävla tjat om att någon hade skrivit något om att tjejers lår inte ska gå ihop. Jag kunde inte dämpa min nyfikenhet så jag blev tvungen att kolla in den här kissipissifittans jävla blogg, det skulle jag aldrig ha gjort. Nu är jag så jävla förbannad att jag nog fan skulle kunna gå ner till stockholm, söka jobb som portvakt på någon fräsig bar och neka henne att komma in för hon är för smal, för blond, eller helt enkelt för fittig för att komma in! Nej din dumma fan man blir inte olycklig av att inte komma in på en bar! Man känner sig väl kanske inte på topp just för stunden men det är nog inte sådant som sårar in i själen!
Ifall denna människa är seriös i det hon skriver så behöver hon söka vård, och det är snarast.
Jag tänker inte ens predika om hur jag tycker folk ska se ut för det är så jävla enkelt att jag bryr mig faktiskt inte. Jag skulle tycka det var underbart om man kunde gå ut på stan och folk med totalt olika former gick runt med kläder från bröllopsklänningar till att dom gick nakna. Vilken underbar stad! Den existerar inte!
Vet ni varför? jo på grund av sådana små jävlar som tror att det är utsidan som gör människan.
Gosch, bry dig i dig själv och träna gärna tills du spyr om du tycker det är kul men ge fan i allt annat folk.
Jag kan helt uppriktigt säga att jag skäms för att jag blir så irriterad över saken men hur lätt är det att låta bli?
Jag funderar faktiskt helt seriöst på att anmäla henne för hets mot folkgrupp, då kanske hon ger sig.
Jag fan hoppas att alla "överviktiga" i hela jävla stockholm bestämmer sig att nu får det vara nog! Brotta ner henne och bilda hög tills hon kvävs!!

Sen ifall nu hennes ideal skulle slå in i hela sverige så skulle nog alla långa personer få stora bekymmer..... jobbigt att vara över 1.70 och det bara finns kläder i small och medium. Men det kanske är snyggt med byxor som går precis under knäna, så länge låren inte går ihop och man inte är för fet för storlek small!! ÌDIOT!

So Long Suckers!

Det är datumet som Peggan springer ut på dom gröna ängarna.

©Anna Brandell

Kan ju redan varna alla känsliga läsare att om ni inte känner för att läsa om mina menstruationsproblem så kan ni ju stänga ner och vänta på nästa inlägg:P

Pms måste ju vara bland det konstigaste med den kvinnliga kroppen.
Man tycker ju att man borde lärt sig sin kropp på dom 5 åren som gått sedan puberteten(kommer iofs inte ihåg hur gammal jag var men gissar väl att det är typ 6 år sedan... det var i mellanstadiet iaf.). Men Icke! dom typ två senaste veckorna har jag varit allmänt lättretad, lyckades fixa mig en kaxig praktikantjävel stämpel på praktiken och har kanske inte varit sådär jättesur utåt men innerst inne har jag velat sticka väldigt många med knivar och andra vassa föremål.
Jag har haft ont i magen av och till i två dagar men bara funderat på vad jag ätit för konstigt. Jag har känt mig väldigt fet och jävligt också.
Pang!! vafan har jag mens idag?! Det var som fan, nu förstår jag varför jag känt som jag gjort ett tag. Men hur jävla svårt kan det vara att lära sig?! Jag har ju som sagt bott i den här kroppen ett tag så man tycker att man ska lära sig att känna igen tecknen... Men icke, det kommer som en mindre glad överaskning varje gång. Sen så bör ju kanske tiläggas att eftersom jag har en P-stav i armen så får jag ju inte min mens speciellt regelbundet utan den kommer lite när den känner för det. Gärna när det inte passar.
Nej nu ska jag väl kanske sluta skriva om mina mensproblem, jag tror faktiskt inte att sådär jättemånga sitter med anteckningsblocket just nu. Fast jag undrar iofs varför folk läser min blogg egentligen, jag tycker intte att jag skriver speciellt mycket intressant. Äh det är väl deras problem.


Oj vad det är kul att sälja tavlor! Ni ska bara veta vilken underbar känsla det är när man har skjutit på att göra iording alla tavlor till sista kvällen och därför måste sitta uppe klockan 2 på natten och ta en bloggpaus innan man ska jobba typ två timmar till. Helt JÄVLA underbart! Ännu bättre känns det när man innerst inne vet att man inte får ut ett öre av det man sliter, allt går in i företaget och inte en krona ner i fickan, än så länge iaf.
Det är vid sådana här tillfällen som man verkligen uppskattar dom underbara människorna som uppfann kaffe och ciggaretter! För ungefär tre koppar kaffe, och 10 cigg brukar räcka för fyra timmars arbete!. det är ungefär 40kr back i min personliga ekonomi. Ganska dålig affär tycker jag.

Nej nu ska väl jag kanske ta och fortsätta. Tavlorna gör ju inte sig själv.

So Long Suckers!!!

Just nu så går allting tungt. Det börjar bli mörkt, Peggipoo måste tyvärr lämna mig och skolan går på tok för trögt.

Jag får ju normalt en ordentlig höstdepp varje år men det känns som att årets kan bli något utan dess like. Jag har faktiskt inte en aning om hur jag ska klara att ställa mig upp efter att återigen fått fötterna undanslagna utan förvarning.
Jag är helt enkelt less, less på att hela tiden få bakslag och försöka kravla mig upp till ytan. Det kan inte vara möjligt att man ska ha det så här. Är det verkligen så att man ska testas tills man tror att man ska gå under innan vinden vänder. Om den nu gör det. Just nu känns det väldigt tveksamt.
Just nu vill jag inte ens tänka på dagen hon ska åka men jag vet att den kommer, närmare än jag kan hantera. Men det är inte upp till mig, det är något som måste göras. Jag kan inte utsätta henne för den smärtan en gång till. Inte för min skull.
Det som ändå tär mest på mig är att jag med all säkerhet har utsatt henne för ohygglig smärta under hela tiden jag haft henne utan att ens ha en aning om det. Jag skulle aldrig göra något sådant om jag bara fått veta om det innan det behövde gå så långt. Men det fanns inga tecken. Jag borde varit mer uppmärksam. För hur man än vrider och vänder på det så kan det aldrig vara hennes fel att hon inte gav mig tillräckliga signaler, jag borde ha sett dom, om jag bara kollat lite mer noga.
Det finns dock inget som ursäktar vad jag utsatt henne för.
Att hon ändå varit så otroligt ärlig och gjort allt jag bett henne om bevisar ju vilket otroligt hjärta hästen har.
Hon precis som Acke har också lärt mig otroligt mycket, bara en sådan sak som att få mig att känna mig säker i en kortvagn, våga köra provlopp bland varmblod. Jag kände mig riktigt trygg när jag körde henne och det var guld värt för mig.
Sen så det absolut sista hon lärtde mig var att lita på min magkänsla, för trots allt så har jag sagt upprepade gånger under hela tiden att något känns fel, jag kunde inte säga vad men något var FEL. Synd nog så lät jag folk runtomkring mig övertala mig att det inte var det. Hade jag bara litat på mig själv från början hade det kanske aldrig behövt gått så långt.
Nu är botten snart nådd.


Just nu känner jag mig så totalt avtrubbad. Jag bryr mig inte seriöst i någonting, alla Leenden är falska, inga skratt känns riktigt äkta. Men jag försöker, det är nog det enda jag kan göra just nu. Jag mår inte bättre av att förstöra för alla runt omkring mig. Det gäller att låtsas leva som vanligt tills man faktiskt gör det. Jag tänker inte ge upp, allt löser sig till slut på något sätt.


So Long Suckers


Power Girl LG
E: Silver Pine - Kulla Girl
Född 2002