Vad ger oss rätten?
Jag och Cattiz talade lite häromdagen om vad som egentligen gav oss rätten att bestämma över så mycket, vi kan ju i vissa fall till och med bestämma över liv och död. Det är ett ganska stort ansvar tycker jag.
Men det är inte det jag tänkte skriva om idag.
Jag sitter just nu och tittar på hästhoppning, det är alltså levande varselser som vi tycker oss ha rätten att bestämma över (sen är ju djuren ganska så dumma som låter oss göra det.)
Men det värsta av allt är ju att vi gör det genom smärta eller hot om smärta.
Ta bettet T.ex. om du inte går åt höger drar jag i en metallgrej tills det gör så ont att du går åt höger. Samma sak om man ska stanna, stannar du inte så drar,sliter eller rycker jag tills du stannar.
Säger jag åt dig att hoppa så slår, piskar och sparkar jag dig tills du hoppar.
Säger jag åt dig att springa fort så är det fortfarande samma sak.
All hästhantering går egentligen ut på diverse hot om obehag. Det är ganska skrämmande tycker jag.
För hur mycket vi än skulle vilja bara vara snälla och mysiga med våra hästar så är det ju ohållbart för då får man ju 99% av gångerna en häst som tar över och blir ohanterbar. Lite problematiskt dilemma tycker jag.
Pelle Körde Peggibajs idag (lejde bort eftersom hon vilat en månad!). Damen i fråga var VÄLDIGT i gasen kan jag lova, såg mest ut som en yster tvååring som tryckte arslet mot skalmen och inte kunde skritta. Slappnade dock av efter ett varv på slingan. Svarten hade inte dirket bråttom någonstarns så det kändes som ett utmärkt hästbyte från min sida ;)
Pelle ska få fortsätta köra henne ett par gånger till så hon lugnar ner sig lite innan jag sätter mig baki rumpa på hon.
Nej nu ska jag sova, Blir upp och köra Coin och kanske snärtis i morgon. Sen blire hökörning, finns det något roligare? JA!
So Long Suckers
Men det är inte det jag tänkte skriva om idag.
Jag sitter just nu och tittar på hästhoppning, det är alltså levande varselser som vi tycker oss ha rätten att bestämma över (sen är ju djuren ganska så dumma som låter oss göra det.)
Men det värsta av allt är ju att vi gör det genom smärta eller hot om smärta.
Ta bettet T.ex. om du inte går åt höger drar jag i en metallgrej tills det gör så ont att du går åt höger. Samma sak om man ska stanna, stannar du inte så drar,sliter eller rycker jag tills du stannar.
Säger jag åt dig att hoppa så slår, piskar och sparkar jag dig tills du hoppar.
Säger jag åt dig att springa fort så är det fortfarande samma sak.
All hästhantering går egentligen ut på diverse hot om obehag. Det är ganska skrämmande tycker jag.
För hur mycket vi än skulle vilja bara vara snälla och mysiga med våra hästar så är det ju ohållbart för då får man ju 99% av gångerna en häst som tar över och blir ohanterbar. Lite problematiskt dilemma tycker jag.
Pelle Körde Peggibajs idag (lejde bort eftersom hon vilat en månad!). Damen i fråga var VÄLDIGT i gasen kan jag lova, såg mest ut som en yster tvååring som tryckte arslet mot skalmen och inte kunde skritta. Slappnade dock av efter ett varv på slingan. Svarten hade inte dirket bråttom någonstarns så det kändes som ett utmärkt hästbyte från min sida ;)
Pelle ska få fortsätta köra henne ett par gånger till så hon lugnar ner sig lite innan jag sätter mig baki rumpa på hon.
Nej nu ska jag sova, Blir upp och köra Coin och kanske snärtis i morgon. Sen blire hökörning, finns det något roligare? JA!
So Long Suckers
Kommentarer
Trackback
