Anna Brandell

Nu är julen avklarad! Jag är faktiskt mest lättad, jag tycker att julen är en jobbig tradition för det mesta. Bara massa stress och jävulskap!
Men nu är den avklarad så man kan pusta ut lite;)

Nu så ser vi fram mot ett nytt år!
Det känns bra med en nystart. Det här året har gått ganska tungt på några fronter. Jag satt och läste gamla blogginlägg från i somras.
Det högg lite i hjärtat då jag läste om Acke, allting har som blivit så seriöst med Peggan. Ska det vara så bara för att det är en storhäst? Med Acke kunde jag vara ute och lulla runt på stallbacken i flera timmar om det ville sig, det är som inte samma sak med Peggan. Jag kände Acke utan och innan, och han kände mig precis lika väl. Vi matchade på ett sätt som jag nog aldrig kommer matcha med en häst igen.
Jag kommer så väl ihåg kvällen när jag bestämde mig för att Johanna skulle få ta över "mitt liv", jag satt ute på altanen och rökte när jag började fundera på ifall jag verkligen var rättvis mot både honom och mig själv ifall jag hade honom kvar. Jag ville ju hålla på med trav och han tyckte bevisligen inte att det var kul. Skulle jag ha kvar honom för min egen skull när jag visste hur bra han skulle ha det hos Johanna. Jag kan lova er att tårarna rann! (det gör dom nästan nu med.) Men jag känner verkligen att jag har tagit rätt beslut, det är värt alla tårar när man ser hur bra han har det!
Det är nog faktiskt det största som har hänt mig iår!

Sen så köpte jag ju Peggan! Ett val som jag faktiskt har ångrat flera gånger sedan jag köpte henne.
Jag var så himla osäker på ifall jag verkligen skulle klara av att ha en egen storhäst!
Hon började ju som sagt med att sparka mig i magen när jag var ute och gick med henne på stallbacken. Då började tankarna snurra på ifall jag verkligen gjorde rätt som hade köpt henne.
Sen så slog hon en gång när jag körde henne, var nu riktigt osäker på min förmåga att klara av denna häst.
Några veckor efter det så slog och så att hon fick ena benet över skalmen och jag och Cattiz fick plocka av hon alla grejer medans vi låg i ett dike vid Hägges och gå hem. Då var jag näst intill säker på att jag inte skulle klara av det här, jag var nog bara centimetrar från att ge upp! Det var som droppen. Jag var rädd för att köra Acke i två års tid och jag ville verkligen inte behöva ha ont i magen varje gång jag skulle ut och köra den här hästen också!
Dock så är det tur att jag har Pelle måste jag säga! Han ställde upp på mig och körde henne första gången då jag inte visste om hon var rädd för vagnen och har även peppat mig med ord många gånger sedan dess.
Jag erkänner att jag var nervös ganska länge efter att det hände, men nu rullar det faktiskt på riktigt bra!
Nu är det slaggjord på och Anna med ett nyvunnet självförtroende i vagnen!
Jag har bestämt mig, Jag ska klara det här!

Praktiken hos Ulf Arne Johansson har gjort mig stark! Inte så mycket fysiskt som psykiskt! Jag har lärt mig att ta lite plats för att synas och att jag faktiskt är ganska hyfsad på det jag gör! Jag har utvecklas enormt i den praktiska hanteringen av hästarna och det sitter nog mycket i att jag tillåts göra fel. Ulf Arne är en man av få ord men dom ord som han säger är verkligen värda att lyssna på! Jag har oftast bara fått veta vad det är som ska göras i stallet och sedan själv fått lista ut hur det ska lösas. Det har inte gått jättebra alla gånger, men Ulf gör ingen stor sak av det utan då får jag lista ut ett bättre sätt att göra det nästa gång istället. Tro mig, det lär man sig så mycket mer på än om man har någon som går runt och berättar för en precis hur man ska göra allting, man lär av sina misstag.

Frodo Bagger!
Jag satt och tittade på mitt "prisskåp" som mor har gjort ordning åt mig. Jag har kört in mer färgglada rosetter och pokaler iår än dom andra åren sammanlagt tror jag! Frodo var en underbar häst att köra och det var synd att det fick ett sådant abrubt slut på det hela. Men det är nu historia för mig. Det var inte jag som gjorde fel och vill dom inte ha min hjälp så är det deras beslut. I´m over it!

Cattiz ska ha en stor eloge för att ha stått ut med mig hela det här året. Jag känner ibland att jag vill strypa mig själv för att jag är så dryg, hur känns det då för henne? Hon gör ett superjobb. Hon ställer upp i ur och skur, det finns lite sura miner här och där men ser man igenom det så ser man en helt underbar människa! Världen är fattig på sådana som du!
Tack för att du finns!

Kärleken hade kunnat få rullat på lite bättre än den har gjort iår. Fick mig en ordentlig törn i höst men klev upp och blev ack så mycket starkare efteråt! Det som inte dödar stärker! Jag umgås med mer folk nu och det känns bra. Kanske inte världens bästa umgänge alltid men sitter jag ensam hemma kommer jag aldrig att träffa någon. Det löser sig!

Jag tycker trots allt att det har varit ett riktigt bra år! Jag har lärt mig otroligt mycket och därigenom vuxit några centimetrar.

Nu är det snart ett helt nytt år, en nystart med nya utmaningar! Förhoppningsvis blir det ett lika bra år!

So Long Suckers!

Mitt liv